Måndag 11 februari

Rally och jag vinkade av Micke och Ozzy för dryga timmen sen, så nu är det bara han och jag på tu man hand i två dagar. Han har redan hunnit med ett terrierryck i parken och att gnaga sig trött på världens godaste tuggpinne, och nu ligger han och tar igen sig i Biabädden vid mina fötter. Jag tror nog att han tycker att det är rätt ok att vara ensam hemma med matte, så här långt i alla fall.

P.S. Man ska aldrig säga hur bra det går, då blir det genast bakslag. Igår pinkade Rally på mattan i sovrummet, men vi vet inte riktigt när det hänt. Möjligtvis någon gång under natten, eftersom de sov i sängen på golvet och då märker man inte om han börjar röra på sig. Är han i vår säng har man mer koll på när han behöver ut. Nåja, det hände en liten olycka, men det går ändå riktigt bra och det är långt mellan gångerna nu. (Vi kan ju bortse ifrån att han gick och bajsade direkt när Micke kom in med honom i morse... Bushunden.)