10 april

Här rusar livet vidare i 140, så mycket man vill hinna göra och så lite tid. Vem kom på att dygnet bara skulle ha 24 timmar?!? Jorden kunde gärna snurra lite långsammare tycker jag.

Hur som helst. Rally har bytt tänder. Till skillnad från Ozzys tandbyte så har det gått ganska obemärkt förbi. Han har inte gnagt på några möbler eller nåt annat otillåtet, vilket inte minst matte är tacksam för! (Duktig hund!) Har inte kollat hur många som är "obytta", men det är nog i det närmaste klart. Han har ett väldigt tajt bett, så han kommer nog tyvärr inte att bli någon skönhet i munnen. Hans ena kula har heller inte riktigt fallit på plats än, men den är nära nära så vi håller tummarna för att den ska orka ända fram. Han har också blivit en så stor pojke att han lyfter på benet ibland! Matte blev alldeles till sig när hon såg det första gången. ♥

Nu har jag också börjat klicka honom mer målmedvetet. Han hajjar snabbt och det är jätteroligt när man ser att han förstår vad man är ute efter. Skulle vara jätteroligt att gå en kurs med honom, men utbudet verkar rätt begränsat för tillfället. Förhoppningsvis dyker något upp här på vårkanten. (Apropå vår, vart tog den vägen? Vi har fått ett tjockt snötäcke igen, och den enda som är glad över det är Rally! Han vill helst pinka i snö, och blev lite lätt desperat när den höll på att försvinna. *LOL*)

Han är lite lustig, Rally. Helt plötsligt kan han saker som man inte alls har sett honom träna på. En dag kom han på att han kunde hoppa upp i fåtöljen i vardagsrummet, så då gjorde han det 20 ggr, upp och ner, upp och ner. Och nu har han också börjat hoppa upp i sängen i gästrummet. Ozzy är nog lite bedrövad över detta, det är hans favoritplats och han skulle nog gärna vara ifred där. Nu finns det inget ställe längre som Rally inte klarar att hoppa upp på/i, den enda han inte har provat är fåtöljen i löshörnan i vardagsrummet (vad jag vet i alla fall...) men tänker han för mycket på vad han gör så brukar det bli stopp. Och han har inte riktigt kläm på vilka fåtöljer man egentligen får vara i...

Ozzy är vårt lilla bekymmer för tillfället. Han har alltid varit lite skällig av sig när folk går i trappan, men på sistone har det eskalerat och nu blir han även helt "galen" när vi kommer hem. Han skäller så det skär i huvudet på en och blir så uppstressad att det vissa gånger nästan inte går att få kontakt med honom. Vi känner att vi har provat allt (blev nästan komiskt när vi skulle försöka komma på alla metoder vi testat) och inte bara vi utan också Ozzy har blivit mer och mer osäkra och förvirrade. Till slut kände vi - när vi märkte att Rally började uppvisa samma beteende - att vi behövde få hjälp av någon. Micke fick tips om en duktig hundinstruktör i Nordmaling, Eva-Karin, och ringde upp i förra veckan och till vår lycka hade hon fått en avbokning så vi kunde träffa henne redan i tisdags.

Efter att ha observerat hundarna och pratat med oss kunde hon säga att Ozzy är väldigt stabil i sitt psyke, men han är också en reserverad hund. Till skillnad från Rally, som direkt rusar fram till okända personer för att kolla vem de är, hälsa och pussa på dem, så kollar Ozzy först runt ett tag för att sen - eventuellt - gå fram och hälsa, på eget initiativ. Det vi har försökt göra är att få bort symptomen, inte komma åt själva problemet. Eftersom han är så reserverad ser han alla ljud i trappen som ett potentiellt hot, och det är det här som vi ska försöka vända på. Ljud och besök ska bli något positivt, och vi ska träna honom på att bli mer social och kontaktsökande. Hon sa nog en massa mer också, men det var så mycket information att jag inte kommer ihåg allt. Vi tyckte i alla fall att hon var väldigt klok och kunnig, och det är intressant när man får se sin egen situation utifrån med någon annans ögon. Skönast av allt är att vi nu har en plan!

Första veckan ska vi träna honom med kända personer, vi själva och t.ex. grannarna, genom att köra minst ett, max fem pass med fem repetitioner om dagen med följande upplägg: någon kommer i trappen, bankar på, kommer in, Ozzy tar fysisk kontakt (duttar med nosen, hoppar upp etc.), klick, belöning. Nästa tisdag kväll ska vi träffa Eva-Karin igen då hon har två kurser. Vi ska hålla oss inne i klubbstugan med Ozzy och sen skickar hon med jämna mellanrum in någon av sina kursdeltagare, Ozzy ska ta fysisk kontakt, klick, belöning. Tredje steget blir okända hemma, och sista steget blir att föra in Rally i det hela. Under tiden vi jobbar med detta får Rally vara på jobbet med Micke om dagarna. Vi har inte kläm på alla delar än, men det känns bra och vi tror på det! Fortsättning följer.