Konvalescent

Ozzy lider av sviterna efter lördagens skogsäventyr. På kvällen när jag skulle ut med honom på sista pinkrundan var han otroligt ovillig att gå, det gick långsamt och trögt, men dumma matte trodde så klart att han var stel och öm efter att ha kutat runt i skogen i flera timmar. När vi kom in och jag skulle torka av honom med en handduk insåg jag att problemet inte var ömma muskler utan att han hade ont i fötterna. Han har vattniga sår mellan trampdynorna som ser rätt otäcka ut, och så kan han så klart inte låta bli att slicka på dem heller. Jahapp, så blev det tratt igen.

Micke ringde och konfererade med veterinären och det blev samma ordination som sist: jodopax och Silon-salva. Problemet är att det är så jäkla blött ute, han ska helst inte bli blöt om fötterna eftersom det är just väta som gjort att han fått problemen in the first place, plus att han faktiskt blir väldigt håglös och nästan deprimerad av att ha tratten på sig. Så idag har vi köpt "skor" åt honom, och även om han är rätt putt över skorna borde han vara glad att han slipper tratten, för att inte tala om husses egentillverkade hundskor som mest såg ut som svarta simfötter - vi höll på att skratta ihjäl oss när han gick omkring med dem och såg ut som en liten söt sprätthöna. Vi köpte två par - ett par uteskor och ett par inneskor helt i fleece. Han är förstås lite ynklig med skorna på också, men när man går ut glömmer han sig och kutar på rätt bra. Men det blir nog inte några långpromenader på ett tag.