Tillbaka i Umeå efter helgens utflykt till Sundsvall. Allt var roligt utom utställningen. *LOL* Vi fick en etta, men inte mer, och det är svårt som matte att se sin hund bli "ratad" när man själv tycker att han är den finaste av alla. Kritiken var i alla fall rätt bra ändå: 2 years and 5 days. Happy young man. Corr. head. Nice dark eyes. Corr. bite. Would prefer more [här ngt jag inte kan tyda, kan möjligtvis ha något med vinklar att göra] in front. Spannable body. Harsh coat. Happy mover, but a little bit loose in front. Sen vet jag inte varför det inte blev mer än så: Är han för liten (en bekant sa att han var minst i sin klass)? Gillade domaren inte svarta borders? Var det något jag själv kunde gjort medan vi var i ringen? Vem vet.
Varje gång vi är på utställning tänker jag att det är sista gången, vi får väl se. Folk säger att man måste nöta nöta nöta, men vad är det för poäng med det? Om hunden inte är en "utställningshund" så kan man väl lika gärna lägga ner och satsa på något annat istället? Något som man kan träna på.
Stort grattis till Ozzys halvbror Amigo som blev BH!! (Och BIR eller BIM, vet inte vilket eftersom vi åkte därifrån när hanklasserna var klara - det var 21 anmälda tikar i öppen klass!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar